Викторов

2010-12-27T04:08:00.000+01:00

Jag lever, jag mår bra. Vi ses i vimlet!
Tack för idag Bonnieto!

Hej...

2008-10-10T11:29:00.005+02:00

Förlåt den långa tystnaden. Eller förlåt? I ordet Förlåt ligger ju ett rätt stort korn skuld och gror, och det är inte riktigt så jag känner. Kanske menar jag förlåt för att jag inte hört av mig. Jag vet inte. Det är den beklämmande känslan av att träffa en vän man försummat. "Jag hade tänkt ringa men..." Pinsamt.
Jag vet ärligt talat inte vad som blir av den här relationen. Jag tycker om att skriva, men jag vill nog inte skriva här mer. Jag blir stressad. Stressad av att människor jag känner sitter och läser. Stressad för att det som händer här inte är jag. Det du läser här är ju en representation av mig själv. Hur jag vill framställa mig själv, det är så snett. Jag är inte bekväm med det har jag kommit fram till. Hur en känsla krupit in: att livet blivit närmast levt i andra led här ibland. Jag är rädd att jag vid vissa tillfällen levt livet mer på de här sidorna än i verkligheten. Förstår du hur jag menar? Att min framställning av mina upplevelser blivit större än själva upplevelserna. Det är närmast pornografiskt. Verkligheten är ju ingenting. Min upplevelse av det som är utanför, det vi skulle kalla "verkligheten" - är ingenting. Ingenting menar jag då i förhållande till det som verkligen finns där, det Kant skulle kalla Das Ding an sich. Allt blir ju berättelser, och det får man ju faktiskt acceptera om man ska leva. Oj, det där lät drastiskt. Leva vill jag, det vet du ju. Och jag har i högsta grad levat under den här tysta perioden. Det som bekymrat mig tidigare är känslan av att leva mitt liv genom bloggen, det har känts så smutsigt de gånger den dykt upp. Jag vill leva genom livet självt. Så därför. Det är därför jag inte hört av mig. Därför jag varit stressad. Jag har den senaste tiden försökt att leva i det tysta och jag har gillat det. Men jag har också saknat det här. Jag kommer på mig själv med att formulera skeenden medan jag är i dem. Allt är en berättelse. Kanske måste jag berätta på något annat sätt nu? Vi får se om jag ringer igen.

-Viktor

PS. Jag mår bra. Hur mår du? DS.

Om du kunde älska så skulle du älska det här:

2008-08-03T15:02:00.001+02:00

Fantastiska nyheter!

2008-07-16T08:36:00.003+02:00

Nintendo droppade just den fetingstora bomben att de ska släppa Grand theft auto till DS! Knappast en tillfällighet att jag hade på mig min GTA IV-tröja till jobbet igår, kusligt. Ska bli sjukt spännande för mig att se hur konceptet funkar i bärbart format då jag inte understått mig att röra PSP ens med tång.

IGN.com

Snart får ni se verkligheten.

R. Verner

2008-07-04T19:10:00.006+02:00

Såg ett program om Verner Von Heidenstam på Kunskapskanalen. Jag fick lära mig att Heidenstam var värsta R-Kelly på sin tid. Han förförde en 16-åring när han var ungefär femtio år gammal. Efteråt åkte tjejen på konfirmationsläger. Jag är mållös. Sen fick man veta att Heidenstam inte var någon nazist, utan snarare senil och blev lurad av folk så att det såg ut som att det var så. Och att han var jättesnäll mot Fröding när denna hade blivit galen. Det var ett mysigt program, torrt som fnöske, men mysigt.

En låt som Heidenstam säkert kunnat skriva under på: Kellz All I Really want Heidenstam klagade över att han bara kunde vara med unga kvinnor. Det var krångligt för honom, men han var tvungen. Livet är hårt.

Suck

2008-07-01T18:35:00.003+02:00

Jag är tillbaka! Är så trött nu. Jobbar natt på hotellet. Idag sov jag till halvfem. Ändå tråkigt att vara vaken när det är såhär ute. Tryckande och kvavt och så regn. Trodde det skulle vara sommar.

We can't be stopped!

2008-06-06T12:35:00.002+02:00

Märkligt att jag kvällen efter att jag skrivits ut, kvällen till den dag då mitt liv fått en sannolikt högre standard, med en bättre hjärtkapacitet ligger jag och tänker väldigt mörka tankar. Jag tänker på döden, hur när jag en gång dör och blir kremerad det där metallnätet kommer att vara kvar, aska och ett litet metallnät. jag vet inte varför den tanken stör mig, varför den kommer nu. Jag ber om att bubbla av lugn, kärlek och värme skall omsluta mig. Den kommer och kommer med ett glasklart svar, det är i den känslan du alltid skall vara. Kroppen är bara ett skal. Jag blir lugn.
En bieffekt som jag märkt efter operationen är att jag inte kan sova längre än till 06:00 nu. Det har nog mest att göra med att min dygnsrytm blev till dygnsrytmen hos en pensionär under vistelsen på avdelningen. Men det är ju väldigt sjukt att vakna helt pigg så tidigt. För mig alltså. Drömde att jag köpte en växt som hette Jackie Arklöv inatt. Det var på blocket, och det hela skedde i god tro, men det visade sig att det var ett förtäckt dopingpreparat. Jag borde ha fattat.

Bonus:

Filmer jag sett under operationstiden:

Offret
Babel
The Big Lebowski
Bortspolad
Weeds S01
Horton hears a who

Foto: Jojo

Kamp/Flykt

2008-05-29T01:44:00.007+02:00

Jag är så dum i huvet. En fet rapport och en ganska så snäll hemtenta har jag att jobba på, att skriva. Helst ville jag ha det gjort innan operationen. Men nej! Det är då, nu, som jag bestämmer mig för att tvätta upp alla mina kläder, vika dem i fina högar, göra om utseendet på bloggen och sedan slutligen se klart den fjärde sopranossäsongen. Ständigt denna flykt tills knivarna är ikapp och mot min strupe. Jag känner igen det så väl, men det går liksom inte att göra nåt åt det. Det är väl bara att gilla läget, jag blir knappast stressad över det längre, mest bara arg och besviken. Som mamma och pappa en gång suckade åt mig suckar jag nu själv inombords över min egen slapphänthet, de orkade inte mer. Om en vecka eller så kommer jag att förbanna mig själv, då räcker inte inombords suckar längre. Men det är då.
Sopranos börjar ta över mitt liv mer och mer. Det börjar verkligen spåra ur, idag pratade jag om doktor Melfi på min handledning. Alla tyckte att jag var galen. Alltså det jag tog upp hade verkligen relevans för det vi pratade om, men jag glömde bort att det inte var på riktigt. Alla andra i rummet visste att det var en påhittad tv-serie.
Jag var tyst resten av mötet. Fnissade bara lite nervöst ibland.

Å hjälp mig doktor Melfi! Styr upp detta mitt beteende nån gång! Om jag någon gång skulle gå till en terapeut och fick välja skulle jag lätt välja dig.
Jag skulle vilja prata med en medelålders kvinna som har snäll, lugn röst. Jag skulle aldrig vilja gå till någon ung sprätt, speciellt inte en man. Det finns faktiskt studier som visar att kvinnliga terapeuter har större framgång med sina klienter än manliga. Alltså finns det anledning att tro att de flesta känner som jag, vi vill prata med kvinnor. Generellt sett alltså, det finns ju alltid undantag, det är ju det som är det fina. Imorgon hemtenta, annars blir det STENHÅRDA STRAFF för den här unge mannen. Och ja, jag vet vad du skulle säga, doktor Melfi: "I sense frustration and self-blame in your voice Viktor" jo du har rätt, som vanligt har du rätt doktorn.

Alces alces

2008-05-25T20:21:00.004+02:00

Första tyska bussgruppen kom till hotellet idag. Bra timing, för värmen kom igår, idag har det varit 17° här uppe, strålande sol och ljumma, sydliga vindar. En sak som aldrig upphör att förvåna mig är tyskarnas besatthet av älgar. Man tror att det är en fördom och en skröna mest, men varje sommar upptäcker man det pånytt och jag blir lika förvånad varje år. Det är som om de genetiskt vore drivna att köpa allt som har en älg på sig. Någon speciell synaps som aktiverar köpcentrat i hjärnan när de ser älgsaker, nallar, vykort, tröjor eller vad det nu må vara. Det finns en lucka i forskningen här. Vad är det som driver dem? Tänk om det är så att tyskarnas förfäder, germanska stammar bara åt älg och att detta majestätiska djur var så viktigt att dess bild blev inpräntat i hjärnorna på detta märkliga folkslag? Det är den enda rimliga förklaringen. Så måste det vara.

Försmak av förmak(soperation)

2008-05-23T21:08:00.008+02:00

Egentligen tänker jag just nu inte så jättemycket på Zombier, eller på Bun Bs nya skiva, eller på tavlor av migsjälv i Napoleonkläder. Mest tänker jag på hålet i mitt hjärta. Om ungefär två veckor ska det täppas igen, jag ska ligga nedsövd i kuvös under tiden. Det är skönt att vara nedsövd under ingreppet, jag vill inte se, känna eller veta vad som händer med mig. Jag vill vara bortom all sans. Men jag vill leva. Riskerna är små, så det är egentligen ingenting att oroa sig för, ändå är det svårt att låta bli. Undrar hur obehagligt det kommer att kännas efteråt? Kommer det göra ont? Kommer jag att bli värsta übermennsch? Hoppas det.
Jag har aldrig varit inlagd på sjukhus förr, inte såhär länge iallafall. Nu blir det tre dagar. I bästa fall. Hoppas man får glass.

Levande döda

2008-05-23T20:34:00.004+02:00

Jag har tänkt mycket på det här med zombier på sistone. Eller levande döda. Det är ju som vi alla känner till så att de livnär sig på levande människokött. Ponera att du är en av få icke smittade människor, och att ni, likt i filmen Dawn of the Dead har barrikaderat er i ett fett varuhus, det finns gott om mat och kläder och vad man nu behöver. Ni är också i USA så alla har vapen, om en zombie mot förmodan tar sig in är det ju bara att headshotta den. I alla fall, min poäng är, eller blir, om man bara barrikaderar sig tillräckligt länge kommer tillgången på levande människokött att ta slut. Alla kommer att bli uppätna eller bli zombiesmittade, och vad händer då? Jo, zombiesarnas kroppar är ju fortfarande organiska, de blir ju inte någon slags robotar bara för att de blivit smittade. Deras kroppar måste ju börja förmultna och ruttna, eller helt enkelt torka ihop. Undrar hur lång tid det skulle ta? Hur länge skulle man vara tvungen att isolera sig tills alla zombiekroppar hade blivit förbrukade och hopskrumpna eller till jord åter vardat? 1-2 år tippar jag på.

We run tins roun 'ere

2008-05-22T15:26:00.005+02:00

Bun B's nya skiva II Trill är en ganska ojämn historia med en del toppar och lika många dalar. Många tunga inhopp hjälper till att höja kvallan och resultatet får ändå sägas vara godkänt.

En höjdpunkt är My Block, tunga blåsslingor, jamaicansk toast och gängkörer lyfter trilltemat till skrämmande höjder.

Passa er utanför Ullas! Dis is mye blok.

Eller är det här för mycket?

2008-05-22T01:36:00.002+02:00

Jag vill ändå ha med en häst på tavlan.

Viktorov vid St Bernhard

2008-05-22T01:27:00.004+02:00

Jag har tänkt att ta kontakt med en konstnär och be denne måla ett porträtt av mig i Napoleonkläder. Jag ville också ha med en häst på bilden, så kom jag på att det finns en klassisk målning av Napoleon till häst. Så vad tror ni? Min feja där Napoleons är? Bister och med en beslutsam uppsyn. Det finns inget fel i att beställa ett porträtt av sig själv va? Inga oskrivna lagar eller så. Mina barnbarn kommer att vara stolta, för att inte tala om mina barnbarnsbarn. Mina barn kommer att hata mig.

Tråkigt fotbollsinlägg

2008-05-22T01:02:00.004+02:00

Trots tvkommentatorernas snack om en final som innehöll allt kunde jag inte undå att känna mig väldigt uttråkad, speciellt i andra halvlek. Kanske beror det på att finalisterna var två helt gråa lag, omöjliga att känna någonting för. Väldigt få skott på mål, visserligen några blixtrar i stolpen och någon ribbträff. Annars svajigt, försiktigt spel fram och tillbaka. När matchen gick till förlängning kändes det givet att straffar skulle komma att fälla avgörandet.
Såklart extremt huvudlöst och dumt av min kompis Didier att klappa till Vidic i ansiktet och dra på sig rött kort. Samtidigt kan man förstå att Chelseaspelarna blev arga när Tevez, den lille konstige dvärgen med läskiga ärr på halsen, osportsligt spelade ut bollen för att ge tillbaka Chelseas boll som de i momentet tidigare spelat ut när en Manchesterspelare skadats, alldeles för högt upp i banan. Men åter till Didier: Drogba bryr sig inte om Chelsea längre, det är ju uppenbart, han vill bort och såklart ska han lämna det sjunkande skeppet nästa säsong! Frågan är bara var han ska ta vägen. Jag är enbart nöjd om han lämnar. Jag älskar Drogba, men hans sejour i Chelsea har problematiserat mina känslor för honom. Hur kan man älska någon som spelar i det äckligaste laget på jorden? När han öste in mål för Marseille var det så enkelt. I Chelsea gick det inte att uppskatta honom längre. Därför applåderar jag hans eventuella (troliga) utträde ur Abramovic' själlösa dreamteam.

Snart ska jag visa mig själv igen. När jag orkar. Tills dess får ni stå ut med den här nivån. Godnatt.

Tjing tjong purr

2008-05-13T15:10:00.000+02:00

Kineserna är för roliga alltså. En treåring som är skitbra på Rubiks kub. Vad ska de hitta på härnäst? Låta ett team med vetenskapsbarn bygga en bomb? Lösa energikrisen eller klimatfrågan? Framtiden finns i öster, det är ett som är säkert.

Var är du någonstans?

2008-05-13T01:42:00.003+02:00

Jag saknar norra hemisfärens kanske vassaste tangentbord.
Är det läge att börja sörja?

Better tomorrow

2008-05-13T01:23:00.005+02:00

Såg en björn som låg och sov på Skånes Djurpark. Så himla cool var den, och man kom väldigt nära, så nära som det var möjligt utan att bjässen skulle klara av att hoppa upp och slita en i stycken, krossa ens skalle och äta upp ens hjärna. Kolla ramarna, alltså dens händer! Så nära, men ändå så långt borta. Djurparker är roliga, men också rätt så hemska. Djur i fångenskap, eller förvaring. Det är tragiskt på nåt sätt, samtidigt vill man ju se dem. Jag såg en björn i "verkligheten" en gång och en Fjällräv, de är tydligen ganska ovanliga, men lycka till att se ett Lodjur, en Järv eller nåt annat riktigt ovanligt i naturen. Man måste typ bygga såna där gömslen där man sitter i flera veckor, tyst, tyst och äter burkmat. Orka liksom. Jag är alldeles för bekväm. Då är det smidigt att bara gå på djurpark. Jag är sjukt kluven, men tacksam. Man får tänka att djuren har det bra. Eller att de skadats på nåt sätt så att de inte klarar sig i den hårda naturen. Att de räddats, sårade, ensamma, förvirrade, kanske deras mamma och pappa blivit dödade av elaka jägare och att de nu får de mat och tak över huvudet. Mot att visa upp sig lite. Det är ju en ganska sweet deal isåfall.

Sveriges sydligaste ben

2008-05-03T21:36:00.003+02:00

Jag vill vara i Smygehuk. Hela tiden, varje dag, äta Fiskarens special och känna vind i håret. Ha Sveriges sydligaste kyss på mina läppar. Salta vågstänk på piren. Så långt från Umeå man kan komma inom landets gränser. Avstånd. Jag måste köpa regnskog för att klimatkompensera långa resor tror jag.

Ol' dirty bastard is about to exhale, kid

2008-05-03T21:13:00.007+02:00

Hittade en ganska (väldigt) fet dress från Fjällräven på Myrorna. L ville att jag skulle se hiphopig ut, jag strikeade min pose, men L tyckte mest att jag såg retarderad ut. Inget kunde vara mer fel. Som Dre rappar: "you see me grab my dick everytime I pose for pictures". Hur kan någon lära mig någonting om att keep it G?! Dressen hängde med hem såklart, tillsammans med cyperntröjan och scarfen som hänger i bakgrunden. Får se bara om jag vågar ha på mig gult outdoorgear i stan, Umeå är ju inte Brooklyn direkt. Annars håller den ju bra för ringmärkning på Fjäderägg med.

PS. L är en av de bästa personal shoppers man kan tänka sig. Alltid med bra tips och smakråd. Fantastisk service! DS.

I knew he was dirty, but I didn't know he was that dirty

2008-04-19T12:39:00.004+02:00

President Putin och hans nya fjälla Alina Kabajeva har jämförts med förhållandet mellan Nicolas Sarkozy och Carla Bruni Sarkozy. Skillnaden är väl bara att Carla är en kvinna, och inte en flicka. Förhållanden när den ena parten ser ut att vara den andras förälder eller till och med farförälder är lite problematiskt. Vladimir har nått en helt ny nivå, jag lägger ingen värdering i det, bara konstaterar.

The ties that bind

2008-04-19T11:12:00.002+02:00

“Danny and I worked together for 40 years-
he was the most wonderfully fluid keyboard player
and a pure natural musician.
I loved him very much…we grew up together.”
—Bruce Springsteen

I torsdags dog Danny Federici. Aldrig någonsin får vi se hela E Street Band tillsammans igen. It's always the good ones that have to die. Danny blev 58 år innan hudcancern tog honom. Springsteenmaraton hemma hos mig just nu på högsta volym, grannarna får säga vad de vill. Jag är i sorg.

Viktorovpriset 2008

2008-04-18T00:35:00.006+02:00

Jag har just avslutat en fantastisk bok! Just en sån där bok som är svår att göra rättvisa, vad man än säger är det liksom inte nog, inte spot on. Ni har säkert redan läst den allihop, den här Mig äger ingen av Åsa Linderborg. Den är så rolig, så välskriven, så levande och gripande sorglig! Så ärlig och vacker. Jag vet inte senast jag läste en så underbart kärleksfull skildring av en förälder, i det här fallet en pappa. Så ömt tecknat utan att för den delen väja för svärtan. Det handlar om att slita skiten ur sig, att vara längst ned i samhället, att kämpa för att passa in, att kämpa för att uppnå vad Beverly Skeggs skulle kalla respektabilitet. Det handlar om klass, och att ur det perspektivet hela tiden, i sin specifika position i samhället känna sig bedömd. Boken handlar om saknad och kärlek, om ensamhet och om så sjukt mycket annat. Om en pappa som vill så mycket med sin dotter men baxnar under ansvarets ok och i känslan av ensamhet och övergivenhet. OM KÄRLEK. Jag vill passa mig noga för att skriva att det är en bok om livet, även om det är just en sån bok. Ni borde verkligen läsa den. Jag grät till och med en skvätt. Gråter aldrig till böcker. Aldrig. Tack Åsa!

Hämta lillmamma på sjukhuset:

2008-04-16T23:39:00.001+02:00

Core 'ngrato

2008-04-15T23:35:00.002+02:00

Mammor och gampojktemat fortsätter här hos Viktorov. För att jag älskar mammor och gampojkar. I Italien föddes konceptet och i Italien kommer det att leva vidare för evigt. Önskar att jag bodde där! Maria Lanza sjunger först, sedan hennes son, Mario. Båda med gudabenådade röster såklart. Mamma och gampojk, fast mamman är snäppet vassare, är det inte alltid så? Otacksamma hjärta.

Gampojken

2008-04-14T00:03:00.003+02:00

Efter en hel helgs jobb är det skönt att mitt i natten fara hem till mamma och sova i hennes gästrum. Slippa gå hela vägen hem, utan bara spatsera de fem minuterna det tar att gå från jobbet till hennes dörr. Kylen är välfylld och det är rent och snyggt hos henne. Mitt i natten sitter jag som en råtta vid hennes köksbord och äter dyra ostar: spansk Manchego, italiensk Rossini och fransk St Paulin (som för övrigt inte gick av för hackor). Mamma ligger och sover sedan säkert två timmar. Ostarna går lös på en tre-fyrahundra kronor kilot märker jag med en känsla som är både förskräckelse och vällust. Så tänker jag att mamma faktiskt vill att jag ska äta av dem. Det är jag nästan säker på, så det är ingen snyltning. Det är att vara son och att vara mamma.

I ett oändligt universum får allt plats, existerar allt.

2008-04-11T03:01:00.002+02:00

Å ena sidan har vi evigheten. Å andra sidan detta ögonblick, här och nu. Vad ska man tro på? Det säkra är väl detta, nuet. Gårdagen finns inte.

Optimus Noerdi

2008-03-28T00:06:00.003+01:00

Jag och gulliga Manis var uppe på skolan och gjorde reklam för kyrkokören. Så mycket mesigare blir det inte. Micke Data undrade om det var ett skämt. Nej sa vi.

Två veckors "ledighet"

2008-03-24T02:26:00.001+01:00

Fan vad jag ska sova länge imorgon. Sova bort hela dagen, vakenhet är överskattat.

Svarta böcker

2008-03-24T01:58:00.004+01:00

Nils Lofgren - Black books

Nils, ditt lilla geni! Gitarrpartiet i mitten! Okej skjut mig nu.

"aah, då kan man bara alla afrikanska länder då..."

2008-03-21T22:06:00.003+01:00

Aah, jag har spenderat Långfredagen med att lära mig var alla afrikanska länder ligger. Jaha, Togo, jag vet precis var det är, och jag vet skillnaden mellan Guinea, Ekvatorialguinea och Guinea Bissau. Jag vet tvärsäkert var Burundi ligger, och det känns wunderbar! Ni kan också lära er! Jag vet att ni vill.

Ilike2learn.com

Snoop Dogg - Ego trippin'

2008-03-19T10:57:00.005+01:00

Okej, jag vet att jag är ganska sent ute, men det har mest att göra med att det har varit väldigt svårt att ta till sig Snoops senaste skiva. Senaste veckan har jag spenderat med att överhuvudtaget förstå vad den är för någonting. Jag har kommit fram till att den är allt och ingenting på samma gång. Det är en sällsynt skiva på så sätt att den är extremt spretig, utan att för den sakens skull kännas hafsig. Vi har princedoftande funklåtar, crunk, hederlig G-funk, irländska ceilislingor(!), en countrylåt (som ja okej, känns lite malplacerad), smäktande R&B-ballader och någon enstaka clubbanger. Framförallt känns skivan väldigt tillbakalutad, precis som jag vill ha Snoop. Snoops attityd är vuxnare och mognare än nånsin tidigare, detta märks nästan mest i dumplåten Why did you leave me. Här bearbetar Snoop känslan av att bli övergiven på ett sätt som är väldigt otypiskt för Hip Hopen, det vanliga sättet är ju annars för rappare att flippa och vända sig mot tjejen, horan som lämnat en. Snoop visar en naken, sårad sida som helt enkelt känns trovärdigare än mycket annat, han frågar sig "Do you love me? Do you miss me? Shit, I cant deal with it." Uppfriskande och ärligt.
Hela skivan karaktäriseras av en tydlig retrovurm, det smakar ofta tidigt nittiotal. Avslutande I Can't say goodbye skulle lika gärna kunnat spelats in av Tupac för femton år sedan. På något sätt känns skivan som ett bokslut i dess retrospektiva stil, hoppas att det inte är så, gubben kan fortfarande! Ego trippin' är en egotripp som inte känns otillbörlig eller möjlig att ifrågasätta, Snoop är king of the west och han vet det.

Hur länge skall du missbruka ditt förtroende?

2008-03-17T00:45:00.003+01:00

Åh, fantastiska Hans Villius! Jag har kommit över Det mest formidabla klot jag någonsin skådat på ljudbok, med Hans karaktäristiska röst, uppläsande alla ögonvittnesskildringar. Jag får ta Villius vid handen och tillsammans med honom betrakta Jeanne d'Arcs bedrifter, månlandningen 1969, Stockholms blodbad och många andra historiska händelser. Varje avsnitt är ungefär en kvart långt, varje gång ett avsnitt är slut tänker jag "bara ett till!". Loves.

Eders nåde have förlåtelse med mig

Ein Bißchen früh am Morgen

2008-03-15T01:18:00.000+01:00

Åh hon är så gullig! Man blir så glad!

Et in iTunesstore pax hominibus

2008-03-12T01:05:00.004+01:00

Köpte min första grej på iTunes Store idag. Mozarts missa Brevis k 65 i D moll. Vi ska sjunga den med kören. Tänkte skicka låtarna till en körkompis också, men Apple har ju låst filerna!!! Någon 1337 HAXXOR som vet om man kan komma runt låsningen? Jag blir så arg på Apple som gör allt för att hindra medmänsklighet och delamedsigmentaliteten. Wolfgang Amadeus hade ju aldrig brytt sig... Som straff funderar jag på att bränna ut skivan till hela jävla kören, på pin kiv. Vi är väl bara 40 pers.

Förutom detta jävulskap med att filerna verkar vara förevigt förpassade till min hårddisk är iTunesstore sjukt mäktigt. Allt finns och allt är inom sekunders räckhåll, och med mitt kreditkortsnummer sparat i profilen känns det inte ens som att man köper... Nice! Meddelandet som iTunes sänder ut är att money talks, du får svåråtkomliga skivor på mindre än en minut om du kan betala. Men du kan inte dela med dig av dem, men varför skulle någon vilja det? Man har ju betalat själv, då ska man bara få lyssna själv också! Jag är för trött för att vara sarkastisk. Men jag bryr mig inte. Ska somna till klangen av Mozarts fjortonåriga geni.

Tänkte lägga upp en bild på Mozart som barn eller Steve Jobs i ett kikarsikte, men sen ångrade jag mig. Ni får istället en bild på mig och min pyttelilla lillasyster som jag älskar och saknar så sjukt mycket. Ren bonus - ren kärlek. No more hate. Irlandspost kommer snart. Gonatt.

There's something to die for

2008-03-10T21:48:00.004+01:00

Vårkollektionen från PEGLEG NYC har kommit! Den är trevlig men inte så jätteöverraskande. Noterbart är att de verkar ha hoppat på det här med vårens dagismode iallafall och det är ju kul! Om du hade älskat plagget när du gick på dagis ska du ha på dig det! Simple as that - Lyssna till ditt inre barn i vår! Busströjan är min favorit från vårkollektionen och hade varit min favorit om jag ägt den när jag var sex år, 135 dollar kostar den. Kursen är ju helt rätt nu också, dollarn kostar 6.12, blir det billigare? - Tveksamt. "Add to cart".

I am touching myself.

2008-03-09T00:54:00.005+01:00

Spräckte läppen idag. Hur? Ett slagsmål. Skoja. Jag och Magnus nickade ihop stenhårt på fotbollen. Båda med fullt fokus på bollen brakade vi ihop. Och Magnus har riktigt bra teknik och ett skönt tryck i sina nickar. Nu är det en asstor flik av läppen som bara hänger och dinglar. Jag försöker trycka överläppen mot tänderna hela tiden, för att hålla ihop härligheten liksom. Läppen är köttigt sårig och helt uppsvälld. Framtänderna värker rejält de med. I alla fall känner jag något, det är bra.
Fina Phyllis var snäll och både hämtade mig innan och körde hem mig efter fotbollen. På vägen hem var jag ganska tråkig tror jag. Satt bara och höll mig för munnen så att såret skulle ligga ihop. Kvällen har spenderats i Henriks soffa. Vi har kollat Me and you and everyone we know. Genialisk film. Miranda July är så himla smart och rolig och rätt snygg också. Jag ska skicka ett brev till henne. Hon kan få en bit av min läpp också. Tror att hon skulle gilla det.

Ikväll: tapetsering!

2008-03-04T23:59:00.003+01:00

Om jag var en av killarna i Roomservice, skulle jag då vara Johnnie eller Mattias?

Tack för Bruckner!

2008-03-01T17:54:00.004+01:00

Var med två tanter och såg Bruckners sjätte symfoni i torsdags. En av tanterna var min mamma och den andra hennes väninna. I pausen träffade vi två andra tanter, Lovi och Manis. Jag hade Cosbytröja på mig. "Det ser ut som att du bara tänker på klassisk musik och så tog du ut en tröja ur garderoben" sa Lovi och skrattade. Jag skrattade också, alldeles för högt för att vara på operan. Mitt hår var konstigt också, platt och flygigt. Men så ska det vara på klassiska konserter. Man ska inte använda hårprodukter. Flygigt och risigt ska det vara. Om det fanns ett idealhår så skulle det vara Kristina Lugns svall, men bara lite flygigare.

Till konserten: Sexan är sjukt mäktig och liksom stor, oändlig i känslan. Det är inte ofta, men ibland kan jag till musik blunda och på ett mystiskt sätt "se" musiken. Jag kan inte förklara det bättre än så just nu. Det hände i torsdags igen. Under den sista satsen satt jag och blundade, och kände hur jag liksom simmade högre och högre upp, men jag simmade inte genom vatten, jag hävde mig högre och högre upp i luften. Det blev ljusare och ljusare. Jag såg andra energier, som for omkring runt mig. Jag såg mitt eget hjärta öppna sig och sträcka sig ut, för att nå någon eller någonting. Så plötsligen - en explosion av ljus i mitt hjärta. Sedan öppnade jag ögonen igen. Resten av publiken satt lugna i sina stolar. Är jag galen?

Je t'aime

2008-03-01T16:51:00.005+01:00

Torra ögon, snorig näsa, svidande hals och ett tomt hotell. Upplagt för ett upplyftande inlägg känner jag. Not. Man måste bli vän med lessheten brukar en kompis till mig säga. Bli vän med. En konstig vänskap blir det, jag vet inte om jag orkar. Man vill så mycket mer. Att Leva borde vara att Flyga. Flyga sådär hisnande högt. Just nu är jag fast här nere, i backoffice. Backoffice är delen av receptionen som gästerna inte ser. Det är här man får vara sig själv lite grand. Det är hit bak man går för att säga håll käften tyst och visa fuckyoutecken genom väggen till jobbiga gäster. Sedan går man fram igen och ler falskt. Det funkar. Utan backoffice skulle jag spricka.

Byron Lee för att vi alla är så fulla av kärlek, för att vi längtar och för att man verkligen behöver en dos rocksteady ska under vintern. En låt om dagen håller desperationen i schack. Snart är det sommar! Snart är tid för kärlek! Då ska vi flyga!

Byron Lee - Je t'aime (Love at first sight)

Dagens tryckare #2

2008-02-26T17:59:00.003+01:00

Paula Abdul - Rush Rush

GetTube - nördpost

2008-02-24T22:12:00.004+01:00

Det har tagit hela dagen men nu har jag hittat en genialisk programvara för alla som har vill ladda ned filmer från youtube och lägga på ipoden eller bara ha filmklipp i dålig upplösning på datorn. GetTube heter programmet som sägs fungera både med Safari och Firefox. Jag har bara testat med räven, men där gick det hur bra som helst. Jag försökte länge hitta en addon eller tillägg som fungerade i firefox, men det bästa blev det här. Ett till program för datorn att hantera, men det klarar biffen. Nu ska jag tanka allt! Hej då nattsömn!

Come, come again

2008-02-24T13:37:00.002+01:00

Ibland tror man att man har förlorat människor. De försvinner, tror man, ur ens liv av olika anledningar. Viljan, orken, gnistan saknades kanske. Och så tänker man ånej inte den personen. Men människor försvinner inte bara. De är fortfarande kvar. Jag kom på det igår. Att livet och alla människor man kommer i kontakt med är som en stor kortlek. Där ligger alla människor man älskar och hatar, och så lägger man fram nya kort hela tiden. De som "försvinner" hamnar bara längst ned i högen. Men så händer någonting i livet och kortleken blandas om, kuperas och vips så kommer just de där korten du trodde försvunnit för evigt upp på bordet. Det känns skönt att tänka så.

Dagens tryckare

2008-02-20T23:48:00.003+01:00

Julee Cruise - Mysteries of love

Tennis

2008-02-20T07:50:00.003+01:00

Måste köpa tenniskläder. Man kan inte spela i fotbollsshorts och vanlig t-Shirt. Ju. Imorse spelade jag och L en timme mellan 08.00 0ch 09.00. Efter skolan for jag och sprang i en halvtimma på USM åtföljt av ett stenhårt benpass tillsammans med B. Total träningstid idag - 3 timmar. Det värsta är att det inte känns som något tak. Så länge man tränar med så roliga personer funkar det. Jag tror jag skulle kunna maxa fem timmar om dan. Men det är borderline träningsmissbruk va?

Och ett tennisracket! Det jag lånar nu är genialiskt, men man vill ju äga!

Var sak har sin tid

2008-02-18T22:50:00.002+01:00

Varje kris får sitt beteende. De flesta kriser angriper jag med kaos och flykt. Flykten kan ibland vara dekadens, ibland kopiösa mängder TV-spel, filmer eller tvserier. Ibland fysiska flykter till andra platser. Kriserna kan också tacklas genom att man ålägger sig enorma straff, jobb och stenhård disciplin. Där är jag nu. Vaknar tidigt, städar och fejar, alla kläder viks i perfekta nazihögar. När jag inte gör det tränar jag. Tränar och försöker plugga, men huvudet är tomt, så tomt.

LOL

2008-02-16T09:07:00.002+01:00

Hahahaha! Ett geni har gjort det här hopklippet, när Chamillionaire säger Chamillitary Mayne inte mindre än tretton gånger. Konstiga! Roligast är kanske när han kommer gående förbi en kompis som står och rappar och bara i förbifarten liksom chamillitary mayne... Wunderbar! Eller när man ser honom med den röda kepsen för sista gången, med ängslan i ögonen. Haha.

Men kroppsliga lekamen är ren

2008-02-15T12:38:00.002+01:00

Ni kan sluta oroa er! - Nu är jag fräsch igen. Någonting måste varit fel på min näsa. All eventuell rutten odör är nu dessutom täckt av ultrafräscha YSL Rive Gauche Intense version. Vi ses i solen.

Perception

2008-02-15T12:16:00.003+01:00

Kom just upp ur badet och satte mig i soffan. Plötsligen känner jag hur någonting, förmodligen min egna kropp, luktar svagt och diffust äckligt, ja ruttet. Oroväckande med tanke på att jag just kom upp, renskrubbad och fräsch(?). Detta gör nästan att jag tänker att det måste vara fel på mitt olfaktoriska sinne, eller att min egen stank är rent psykosomatisk. Jag ska gå och duscha en gång till, är det fortfarande såhär kommer jag att bli rädd. Ska skölja näsan med saltvatten också. Håll tummarna!

PS. Överlevde alla hjärtans dag, denna dag man inte bryr sig om överhuvudtaget om man inte saknar. You don't miss your water til your well runs dry brukar de ju säga. Ikväll: Björklöven - Malmö, ren kärlek. Jag har inte gett upp kärleken än, x=y, y=x. Om ni förstår vad jag menar, ekvationen går att vända vilket håll som helst. DS.

How old are you

2008-02-09T22:34:00.000+01:00

Om jag inte visste bättre skulle jag säga att ett gäng elvaåriga konståkningstjejer just raggade på mig. Vilken tid slutar du? är en pickupline, right? Speciellt om man fnissar på det där sättet. Antagligen tyckte de bara att jag såg knäpp ut. Jag bjuder på det isåfall. Allt annat är feta varningsklockor! Sök hjälp, för ni har stora fel asså.

Idag är det den dagen

2008-02-09T17:37:00.001+01:00

Vilken kukvecka det har varit! Men idag är det jag som tar mig en halvliters Coca-Cola! Det har jag förtjänat. Jag har sedan några veckor slutat med att dricka läsk i tid och otid. På skolan är jag numera den där irriterande personen med en gammal äcklig plastflaska som den går och fyller på toaletterna istället för att vara den där coola jag var förut som köper en läskeblask varje rast. Hemma dricker jag kranvatten eller mjölk. Big deal tänker ni, men det är precis vad det är. Big deal. Jag var typ den i bekantskapskretsen som skulle kunnat få smeknamnet Läskmannen. Det var helt sjukt. Minst en Cola om dagen. Nu är det en i veckan. Det handlar inte om straff, ni som har någonting mellan öronen borde förstå att det är precis tvärtom.

Idag är det den dagen. Och det kommer att smaka så gott.

Slim thug - We Boss Hoggin'

2008-02-08T23:37:00.000+01:00

Boss Hoggin' är ju som vi alla vet en extremt bra låt, men Slim Thug är ju verkligen inte tuff. Han ser så sjukt efterbliven och ängsligt medveten ut i den här videon som jag just hittade, låten är ungefär ett år gammal, men jag tror att videon är rätt ny!
Några tankar som väcks i mig när jag ser videon:

1. Varför sitter Slim Thug i sin trappa och rappar?
2. Är hans mamma glad eller arg när hon kommer in i köket?
3. Kolla hur tuff han tycker att han är när han kommer på motorcykeln med spinnerfälg.
4. Varför är TVn inte ens flatscreen om du nu lever så large? Välkommen in i tvåtusentalet!
5. Gulligt och avslappnat att lägga upp alla dina vapen på sängen när din kompis kommer över. Är du tretton år gammal?

De här fem punkterna har bara tillkommit för att jag är lite sur, det fattar jag också. Egentligen älskar jag B-produktionen, all vapenromantik och stelheten i Slims agerande framför kameran, ett framträdande som bara kan underglänsas av den extremt oövertygande mamman, castad för att vara just sämre än Slim Thug framför kameran, måste ha varit svårt att hitta henne.

Love is for suckers

2008-02-06T15:44:00.000+01:00

Okej, jag har blivit dumpad. Dumpen innebär att jag fyller dagarna med flykt. Just nu flyr jag bara med plugg och träning, och youtube. Världens genom tiderna bästa dumplåt är ju Dry Your Eyes med The Streets. Mike Skinners sedvanliga asighet är här som bortblåst, han är mjuk, gullig och ledsen. Jag känner mig smutsig som skriver om det här, det är nog lite väl personligt. Men jag är ledsen, jag har förlorat någonting väldigt fint.

Första dagen i mitt nya skitliv:

2008-02-04T15:49:00.000+01:00

No job.
No girl.
No money.

Five star service

2008-01-28T01:00:00.001+01:00

Äntligen en RnB-dänga som jag som hotellpersonal kan relatera till, senast det hände var väl när Snoop rappade om att han var en portier på Holiday Inn? Det var då jag förstod att han verkligen var jag och jag var han.
Jayms Madison sjunger iallafall som en hungrig och ännu inte uttråkad (och urtråkig) Beyonce. Och hon är fortfarande osignad! Har du några millar över, signa henne till ditt skivbolag. Du kommer att bli rik!

Ladda ned låt: Jayms Madison- Room Service

Bli kompis och lyssna mer: http://www.myspace.com/jaymsmadison

Guerlain - Mouchoir de Monsieur

2008-01-26T15:23:00.000+01:00

Mouchoir de Monsieur, eller Herremannens näsduk som den översatt till svenska skulle heta, är en ovanlig Guerlaindoft. Jag fick ett generöst prov av denna klassiker från 1904 när jag köpte L'Artisan Parfumeurs Bois Farine. Mouchoir har ryktet om sig att vara en nedtonad variant av Guerlains galning Jicky, med en topp av kylig lavendel. Lavendel är ju en problematisk doft. Det blir så lätt att det bara doftar sån där påse med torkad lavendel som man har i underklädeslådan. Jag skulle gärna ha en lavendeldoft i arsenalen, men i så fall en sådan som inte luktar kalsonglådepåse. Guerlain lyckas ganska bra, den är mer linjär än någon annan lavendeldoft jag provat. Den hamnar väldigt nära Serge Lutens Encens et Lavande i början, men Serge Lutens kreation irriterar mig på två sätt, dels håller den, enligt min mening inte vad den lovar i att leverera en rökelsenot och vidare viker den av från den kyliga öppningen och blir på min hud liksom tung och instängd. Mouchoir de Monsieur håller den inledande, kyliga doften av lavendel på ett helt annat sätt. Den känns också ganska tung, men blir aldrig tryckande eller instängd, utan känns ren och fräsch, och blir bara mer tillbakalutad vad dagen lider. Den är proppad med lavendel, lite ros och iris och jag tycker mig ana ett stråk av kanel, men det kan vara någonting annat. Även om det är tänkt som en herres doft så tror jag att denna i sin blommiga karaktär kan passa en dam minst lika bra, men det vinner inte så stora sympatier hos mig att jag skulle kunna slå till, speciellt inte med en prislapp på över 700 kronor. Mitt sökande efter den perfekta lavendeldoften går vidare. Serge Lutens Encens et Lavande är dock helt avskriven, utslagen, viftandes med en vit näsduk.

Dressed for success!

2008-01-23T17:29:00.000+01:00

Tjocksockar med lövenfärger! Notera klistergrejen som jag missade att ta bort efter ekg:en.

Green Blood-tracktopen.

Guerlain Vetiver vintage formula - Min lövenparfym

Spelarna lär ju känna stödet nu. Vi kan helt enkelt inte förlora.

Björklöven - Leksand

2008-01-23T16:20:00.002+01:00

En sak till, jag vill att löven vinner mot Leksand ikväll, och att monstret Ed Belfour klappar ihop mellan stolparna. Efter dagens slit tycker jag att jag förtjänar att min önskan hörsammas, men sannolikheten är inte så stor. Belfour viker inte ned sig för någon. Han har blivit gripen för att ha slagits med en polis. Ingen mjukis direkt.

The heart gently weeps

2008-01-23T15:50:00.000+01:00

Var uppe tidigt idag, ja med tuppen kan man väl säga. Jag skulle vara på hjärtcentrum klockan kvart över åtta. Idag skulle jag få veta hur det blir med Hålet. Oinitierade kan ju söka i historiken, men kortfattat har jag ett hål mellan höger och vänster förmak där blod läcker över. Onödigt tycker jag. Det tycker min läkare också, men att täppa igen det kostar 25.000, och det är bara materialet som ska in i mig, slaktarna som utför jobbet ska väl ha sitt de med. I alla fall. "Experterna" i Göteborg kunde inte ge ett klart besked angående mina bilder och prover, hålet är för stort för att kallas litet, och för litet för att kallas stort, ungefär en centimeter i diameter är det. Ett hål på enochenhalv centimeter opererar de direkt. Jag är i en gråzon som läkaren sa. Hatar att ligga i gråzonen, antingen vill jag vara sjuk eller frisk. Svart eller vitt ska det vara!
Jag gick med på att åka ned till Göteborg och låta "experterna" kolla närmare på mig. De kommer att skicka in en grej i aortan, nere i ljumsken och föra upp denna "grej" till hjärtat, och hålet, där ska de, i hålet (håll i er nu), blåsa upp en ballong. Just det, en ballong, för att se EXAKT hur stort hålet är. Är det stort nog sätter de in ett sånt där nät. Som ni förstår måste jag vara väldigt bedövad och helt neddrogad på lugnande om detta inte ska kännas extremt sjukt och obehagligt. Det kryper i mig när jag tänker på det. Det sorgligaste av allt är att mitt esofagus eko känns som gjort förgäves, då de data som insamlades vid detta, det mest avskyvärda ingrepp jag varit med om, tycks vara onödiga och inte tillräckliga.
Och bedöms jag som "inte tillräckligt sjuk för att få en lagning" så döms jag till årliga besök på hjärtkliniken för att se om min högra hjärthalva klarar den extra belastning läckaget innebär. Årliga besök til the day I die eller blir tillräckligt dålig för operation. Inte kul. Hook me up nu! Det är bara 25-30.000! Jag har betalat skatt för tusan.

Natasha Polevshchikova

2008-01-22T04:20:00.000+01:00

Okej, jag vet att vi inte gillar Terry Richardson, men är inte de här bilderna från Vogue Paris februarinummer bra? Osmakliga? - Jovisst, men inte på det vanliga Terrysättet, här finns också en svart humor och kanske lite kritik, inte den vanliga hårda blixtbilden på en femtonårings bröstvårtor. Jag älskar också gubben som har ställt upp på bilderna. Jag tänker mig en annons där det stod: "Du ska vara liten som en fågel och se dödssjuk ut."

Dåså, efter detta kan vi fortsätta hata.

Nessun dorma

2008-01-21T22:23:00.000+01:00

Så den äcklige Tito är fri att gå i väntan på straff, som antagligen uteblir, men i svenska folkets ögon är han redan dömd. Hans straff blev att sitta i skampålen några veckor, skampålen heter kvällspressen. Sen lär han ju inte sjunga med Carola eller min kyrkokör any time soon, Robert Wells är nog inte så nogräknad, men Tito är väl ingen svensk kassako längre, så Robert passar nog han också. Tito får håva in miljoner i Chile istället.

Nate Dogg - always into something, That's my name!

2008-01-21T14:15:00.001+01:00

Jag sitter hemma hos mamma och funderar på hiphopens besatthet av säregna röster, hur dagens artister inget hellre vill än att ha just den där sjuka, lätt igenkännbara rösten. I fjol var det T-Pain och lil Wayne, året innan det var det Akon och i år blir det nog Kingstons röst vi kommer att känna igen. Den sjuka rösten i refrängen blir ett adelsmärke, som om tänkte vi lyssnare: aha, x är med, jamen då måste det ju vara bra.
Men tänker man på det så är ju det där egentligen inte ett så nytt fenomen, ni minns väl hur det för flera år var en röst som framför alla andra hördes och kändes igen, nämligen Nate Doggs. Från Regulate med Warren G från 1995 till Dres Next episode och slutligen Ludacris Area Codes var det Nate Dogg som var hook-kungen nummer ett.
Under jul drabbades Nate Dogg av en stroke, och ligger nu på rehab, förlamad i halva kroppen, men med goda utsikter att återhämta sig. Det får mig att känna mig så gammal, jag kommer snart att bli som mamma och pappa var när jag var liten, som sa oj vad gammal han har blivit så fort en gammal kändis dök upp i rutan.
Jag upptäcker också en sak under morgonens walk down memory lane of g-funk, Nate Dogg är inte alls dålig, jag sjunger med i alla låtar. Han var som alla genier bara före sin tid, det var därför vi skrattade, förlåt Nate, get well soon!

Warren G & Nate Dogg - Nobody does it better

There's a heaven for a G

2008-01-18T13:46:00.001+01:00

Schackvärldens thug nummer ett, Bobby Fischer är död. Vila i frid. Jag ska hedra hans minne genom att studera spelöppningar hela helgen.

I'll go through life pretending,
that time will change the ending

Hälsningsceremonier

2008-01-18T13:17:00.000+01:00

Min förläggare knackade på idag. Han hade ett paket till mig, ett paket innehållande två böcker som jag väntat länge på, ett slags pris från Sällskapet. Avsändaren är relativt okänd, men lite mindre okänd nu än tidigare. Från att ha varit en bokstav och ett nummer har jag nu ett namn och dessutom en handstil. Spännande! Böckerna ser dessutom väldigt intressanta ut, jag kan inte vänta tills jag får hugga in i dem med mina ögon.
Drömde om Blåsut inatt. Att jag stod i mask vid en Blåsutskylt. Såklart ett tecken, otvetydigt.

Sweet smell of socialism

2008-01-16T02:01:00.000+01:00

Brittiska The Guardian rapporterar om en socialistisk (!) parfym. Som så många gånger tidigare, när det gäller nyheter som får oss att lyfta på ögonbrynen lite extra är det Spanien som ligger bakom, eller ursäkta, mer specifikt Katalonien. Det är nämligen det katalanska socialistpartiet, PSC (Partito Socialista de Catalunya), som har skapat och släppt doften, som sägs vara "den aromatiska representationen av socialismens värderingar".

Doftkompositionen består enligt artikeln av en topp av Bergamot och apelsin, en hjärtton av vitt te och en bas av orientaliskt trä. Man hävdar från partiets sida att dessa tillsammans skall skapa en arom av självförtroende, jämlikhet, framåtskridande och effektivitet.
Jag vet inte med er men jag tycker, utan att nånsin ha luktat på blandningen att jag kan skriva under på jämlikhet, då doften åtminstone på papperet ser ut att kunna passera som unisex, självförtroende - mja, kanske kan jag gå med på det också, men där det tar tvärt stopp är vid det påstådda framåtskridandet. En blandning med citrus, bergamot och orientaliskt trä känns ungefär lika fräsch och ny som Lenins bleka lik. Partiet skulle ha kontaktat någon galen parfymör från Comme des Garçons, någon med lite mer socialistisk tåga, mod, och ja, just framåtanda. Någon som hade kunnat svänga ihop en doft som konceptuellt slaviskt följde socialistiska värderingar. Kanske hade det räckt med ett ett plagiat av Guerilla 1 eller Guerilla 2 från ovan nämnda hus? Vad som helst! Marx vänder sig i sin grav.

Comme des Garçons Guerilla 1 och 2?

Fantomenkrönika

2007-12-28T21:45:00.000+01:00

Gott nytt år allihopa! Jag ska inleda det nya året genom att försöka summera det jag betraktar som särskillt minnesvärt av året vi alla snart glömt, nämligen 2007.

Årets rookie:

Med fantastiska handleder, stort spelsinne och sällan skådad närvaro på plan kom supertalanen Moa till världen i början av året. Därefter har hon totalt dominerat skytteligan i Viktorovserien och titeln årets rookie kom som en naturlig följd. Nu väntar vi alla på hur nästa säsong skall gå för underbarnet.

Årets opera:

Norrlandsoperan gjorde Wagners Den Flygande Holländaren för det tjugoförsta århundradet. Jag såg den och satt som på nålar föreställningen igenom. Fantastiskt scenbygge och briljant kostym på ett verk som är så nära fulländning man kan komma.

Årets overklighetsupplevelse:

På ett litet hotell i norra Spanien. På flykt. Jag hade inte talat med någon människa på länge, än mindre varit i närheten av internet. Jag är den ende gästen, och sitter och äter min mat, då Thierry Henry dyker upp på TV-skärmen i matsalen. I Barcelonas dress. Man får se honom värma upp på Camp Nou. Jag kan inte tro mina ögon. Det ser så sjukt ut. Jag måste till och med fråga servitören på knackig spanska "Henry en Barcelona?" varpå han svarar jakande. Fotbollsvärlden uppochnedvänd, bakom ryggen på mig.

Årets teater:

Krister Henriksson förmedlade desperationen som ryms i Söderbergs mästerverk på ett tydligt sätt. Hela tiden på gränsen, och skrämmande fängslande, allt spetsat med den cyniska humorn som ryms i Söderbergs språk och som fick liv på scen genom Krister.

Årets dystopi:

Den bok som lämnat störst intryck på mig iår är inte någonting nutida, utan en sextio år gammal lunta som alla redan läst. Sedan i somras så också jag. På originalspråk för att kompensera herr Orwell denna oförrätt från min sida. Dröm och verklighet går in i varandra i en kommunisthatande mastodont som håller en bunden från pärm till pärm. Men det visste ni väl redan? Om inte, upptäck!

Årets skiva:

Under hösten gick Chamillionaires Ultimate victory varm i såväl min stereo som i iPoden. Det var befriande med en rappare som utan svordomar lyckades leverera knäckande hård Hip hop med ett budskap. Chamillionaire har som bekant blivit muslim och därför slutat svära, men i Chamillionaires tolkning av islam får vapenklickklack, rån och prostitution plats. En haltande tolkning som jag dock väljer att blunda för. Så bra är skivan. Jag älskar honom och han vet det.

Årets doft:

Ett parfymintresse på nedgång kan ha varit en orsak till att väldigt få av de dofter som släpptes under året lyckats fånga mig. Varken Gucci Pour Homme II, Comme des Garcons Play eller Bond no9's Saks-doft fick mig att tappa greppet. Då har jag i och för sig inte lyckats prova Estee Lauders superhypade Azuree Soleil från i somras och inte heller Christian Lacroix' Noir (som inte kan vara annat än fantastisk). Men ändå. Den flaska jag fann mig själv använda mest detta år blev en gammal doft i arsenalen, YSLs M7. Mjuk träighet när den är som allra bäst. Och med det matchande deosticket blir det som pricken över i.et, - Double up!

Årets film:

Ratatouille med den hemska svenska titeln Råttatouille (som trots allt var rätt kul att säga) var en fantastisk feelgoodfilm från Pixar. Den fick mig att se gnagare med lite mindre hat. I alla fall animerade sådana. Nyckelscenen i filmen, när den hårde matrecensenten Auguste Gusteau får smaka just en ratatouille är det bästa jag sett på bio på mycket, mycket länge. Råttatouille är en Bernard och Bianca för nutiden.

Julhälsningar från receptionen

2007-12-24T16:00:00.000+01:00

God jul allihopa! Jag hoppas att alla era önskningar blir besannade. Jag gjorde ett desperat försök att komma i julstämning genom att kliva upp 07.10 och se sista avsnittet av julkalendern på ettan. Det funkade sådär. Kanske hade det hjälpt om jag hade sett fler avsnitt så att jag fattade ploten.
Hotellet är juligt, men tomt på folk. Amerikanska julklassiker med storband strömmar ut över lobbyn. Några få, stressade gäster checkar in och en ensam alkis i fleecetröja med vargar på ville köpa cigaretter, som vi inte har. "Tillåmed Statoil i Hörnefors var stängt. Tack vare jul." Hjärtat svider. Alkisarna är det hemskaste med julen. Jag vill ge dem julmirakel, men vet inte hur. Nästa år kanske jag ska jobba på IOGT-NTO's alternativa julafton? Det vore nåt.

Horan

2007-12-16T15:03:00.000+01:00

Nu är jag och Johannes på Irland. Det roligaste hittills är Horans slakteri som ni ser på bilden. Om ni klickar på bilden och zoomar in så ser ni även Horan stå där inne.

Sky city

2007-12-15T01:04:00.000+01:00

Resan har börjat. Nu sitter jag framför en dator på Sidewalk express i Sky City. Johannes ligger på en bänk och uteliggarsover. Jag ska snart joina honom. 06:20 går vårt plan. Sen ska vi göra Irland grymt farligt!

Det bästa med att vara i Stockholm är alla tuffingar. Som killen på 7eleven, han var från Peru fick jag veta, och när jag köpt min trekantsmacka och min Yoggi sa han:

"Ta en sked, Kingen! Du kommer behöva den."

Det gjorde min dag. Jag vill alltid bli kallad för Kingen av servicepersonal! Tuff servicepersonal då.

Godnatt.

The heart gently weeps

2007-12-13T16:54:00.000+01:00

I förrgår släpptes Wu Tangs femte skiva, 8 diagrams, som en tidig julklapp. Detta trots inre stridigheter med Raekwon som gnällt på geniet RZA och Ghostface som också surat över dennes ledarstil. Men ibland är det ju riktiga bråk som ger de riktigt uppladdade skivorna. Så också här. Vi möts av allt det man väntar sig av the Wu. Samurajsamplingar, soulslingor, mörker, Allah, droger, horor, desperation, degenererad mänsklighet och sjukt tungt sväng.
Det starkaste spåret är The heart gently weeps med det oväntade gästspelet från John Frusciante och Erykah Badu, vilka utgör en fantastisk kombo. ODB-hyllningen Life changes är också sorglig och fin, döden är verklig här.

8 Diagrams är ännu ett exempel på hur Wu Tang hela tiden lyckas förnya sig utan att för den sakens skull förändra sig helt. Den omisskännliga Wu-kärnan är intakt, och huvudet nickar lika hårt som om lyssnade man på Bring the ruckus från -93, For heaven's sake från -97, Gravel Pit från 2000 eller Uzi från 2001.

Before you even had a name, you was screamin Wu Tang!

Fyra knogjärn av fem möjliga.

Jag ska börja rocka min minikikare som Raekwon gör på bilden! Min förespåelse är att kikare blir hiphopens nya statussymbol. Leica eller Swarowski blir frågan alla emcees måste ta ställning till.

Long-Eared Jerboa

2007-12-12T02:07:00.000+01:00

Trevligt när okända djur upptäcks! Jag hatar ju gnagare, men den här skulle jag nog kunna lära mig att tycka om. De kan hoppa som kängurur. Bara en sån sak.

BBC Om du vill se och läsa mer. Gör det!

Ensamdag

2007-12-12T01:35:00.000+01:00

Jag börjar bli ganska så bra på konceptet att vara ensam. De som känner mig vet att jag är ganska så sällskapssjuk, går ofta den där omvägen, för att slippa gå själv, jag klättrar på väggarna efter ett dygns ensamhet, jag kan helt enkelt inte vara ensam. Eller, så var det, brukade det vara. Nu går det bättre och bättre. Idag åkte jag efter skolan och satte mig på biblioteket och läste epistemologi. Men jag går händelserna i förväg. När jag kom ned på stan gick jag av snålhet in på folkets hus för att låna deras toalett så att jag slipper ge biblioteket en femma. En femma som jag förövrigt inte hade. Cash är ju so last century, inte sant? Hursomhelst, jag uppehåller mig vid oväsentligheter. Inne på folkets hus möttes jag av ett stort anslag för pjäsen Dagarna i Tilsit. Med en vän i en av rollerna och ett brinnande intresse för det ryska, det preussiska och 1800-talet kunde jag inte missa detta. Och ikväll var min sista chans att se pjäsen, då jag som bekant(?) åker till Irland på fredag.
Jaja. Jag köpte en biljett till föreställningen. Jag tänker alltid att det bara är galningar som går på teater själva, men jag är ju galen, plus att det är ju skönt. Alla kulturyttringar är skönast att intaga ensammen. Annars får man alltid den där pressen på sig att säga någonting insiktsfullt efteråt, "vad man tyckte" och så. Ger mig alltid prestationsångest. Att konkretisera vad man känner då man sett ett stycke teater, en film, går på konsert eller för ovanlighetens skull går på balett känns helt omöjligt. Särskilt fem minuter efteråt. Jag rycker oftast bara på axlarna och säger "det var ju bra".
Vidare med ensamdagen. Skönt att sitta ensam på biblioteket. Fick en hel del läsning gjord. När jag började bli hungrig gick jag till bästa pizzerian i stan just nu, Aveny, bakom MVG ni vet. De är ju bäst. Pizza och Cola intogs över naturalistisk intervjumetod.
Efter måltiden var det dags för teatern. Jag spann vidare på galningrollen genom att inte ha pengar till garderoben, varför jag fick Pula ned hela jackan i min ryggsäck och smuggla med mig den in i salongen.
Teatern var mer än bra, det är allt jag tänker säga. Jag roades tsarligt och kunde efteråt, då jag hade jackan i ryggan smita ut snabbast av alla, direkt på bussen och hem. Utan krav på mig att säga någonting.

Ensamkvällen avslutades i stor stil framför Seinfeld. Imorgon blir det straff. Egentligen hade jag inte tid för detta. Läsningen blir lidande. Men man får väl välja att se det som att teatern hade blivit lidande annars.

Två grundläggande frågor:

2007-12-11T11:51:00.000+01:00

- Finns det en enda sanning? Det vill säga, finns det en enda verklighet?

- Hur kan vi (re)presentera data?

Fällde orre med boben

2007-12-11T10:02:00.001+01:00

Det finns så mycket att säga om den här artikeln från Västerbottens Kuriren att det är svårt att överhuvudtaget skriva någonting. Också svårt att klippa i artikeln, allt känns nödvändigt för helhetskänslan.

Hildur Rådbring, tre år från Umnäs, fick i går ta emot gratulationer som den yngsta fågeljägaren i Västerbotten. Själv tycker hon inte jakthistorien är så märkvärdig. - Jag körde på orren med boben och mamma vred huvudet av hönan.

Det var i torsdags kväll som Hildur och mamma Malin Rådbring var med om den ovanliga händelsen.
-Jag körde skoter och Hildur tolkade med boben. Vi körde runt på en åker när Hildur plötsligt skrek till, berättar Malin Rådbring.
Hon stannade skotern och i skenet från bakljusen såg hon något som flaxade bredvid Hildur.

Bröt av huvudet
-Det flög hit och dit och hit. Vingen var skadad och blödde. Den var som halvdöd. Så mamma bröt av huvudet. När pappa kommer hem ska vi äta fågeln, berättar Hildur Rådbring.
Mamma Malin tror inte att skotern körde på orrhönan.
-Jag körde på ett gammalt spår. Hildur kör mest slalom med sin bob och var för det mesta ute i nysnön. Fågeln måste ha grävt ner sig vid sidan av skoterspåret precis där Hildur kom med boben, säger Malin.

Middag
Hildur blev inte alls ledsen över att hon råkat köra på en orrhöna.
När hon förstod att vingen var bruten föreslog hon själv att fågeln skulle sparas till middag när pappa kommer hem från jobbet i Umeå.
I går fick Hildur ta emot gratulationer till den något tidiga jaktpremiären i lokalradions gratulationsprogram. Kompisarna på dagiset i Slussfors var också mäkta imponerade över Hildurs bedrift.
Tror du att du kommer att köra på fler fåglar i framtiden?
-Kanske. Då jag blir stor ska jag skjuta dem med gevär i stället, säger Hildur med bestämdhet i rösten.

Bara i Norrland. Jag vet inte vad jag gillar bäst med allt det här? Kanske att de ska äta roadkill när pappan kommer hem. Eller skoterkill, eller bobkill.

Jag älskar Spanien!

2007-12-11T00:46:00.000+01:00

Hur tänker man när man gör en sån här reklam? Visst är A:et en fallos som är ett A som är en fallos? Är det ett skämt? Det värsta är att jag inte tror det. Det kan vara ett allvarligt försök att sälja. Och vet ni vad det absolut värsta är? Det kan fungera i Spanien. Därför älskar jag det landet. Basura! Var kan jag köpa de där kalsongerna?

Bra TV för tjugo år sedan

2007-12-06T10:27:00.000+01:00

Lova att du aldrig glömmer bort mig

2007-12-02T20:04:00.000+01:00

Dricka glögg och hålla käften

2007-12-01T18:23:00.000+01:00

Var på förstadecemberlunch hos societen idag. De bor alldeles nära ett galleri i stan. Jag hade stämt möte med brorsan därutanför. Innanför de stora glasfönstren pågick en vernissage. Folk gick omkring och pratade om konst sådär som man ska. Jag fick ögonkontakt med en kvinna där inne. Det blev lite märkligt, jag var ute och hon där inne. Vi gick på samma skola en gång. Men hon är bra mycket äldre än jag, så vi har inte pratat så mycket. Men jag känner hennes lillebror. Jag stannade ute. Gick och kollade genom fönstret där hon just stått och pratat med några andra kulturintresserade. Det visade sig att hon gjort konstverket. Hon är alltså konstnär. Trevligt.

Min bror kom och mötte upp och vi gick till lunchen. Väldigt trevligt. Societetens lägenhet är så fin! Högt i tak, vad kan det vara, 270 kanske? som brorsan sa. Nyslipade golv, inte lackade, utan oljade, för den där matta känslan man vill ha. Fiskbensparkett. Kristallkronor i tak och stora Valdemarsuddekrukor, överallt frukt- och godisskålar, dignande av välsmakande innehåll. De andra gästerna var viktiga och fina. Med tjusiga kläder och glasögon. De stod upp och pratade i finrummet. Det är fint när folk står upp när de talar med varandra, det ser mycket belevat ut tycker jag. Men också lite läskigt.
Både jag och min bror var mycket väluppfostrade: Vi reste oss när vi hälsade, tog i hand och tittade i ögon, sa ja tack och nej tack. Vi berömde för den goda gröten, brödet och kakorna. Sa god jul och kramades. Men sen var vi mest tysta. Vår familj kan bli sådär ibland. Helt tysta. Vi sitter bara och äter på ett hörn av bordet och håller käften.

My boy, won't you come and rescue me

2007-11-30T21:02:00.000+01:00

Jag gillar inte hur Måns Zelmerlöw kladdar och slaskar på Agnes Carlsson i alla tidningar just nu. Jag gillar inte heller MQs snack om att "oooh, bilderna är för vågade för kampanjen, blablabla..." De släpper dem ju ändå till the tabloids för att skapa hype kring sina fula kostymer. Planterar i ängsliga ungdomars hjärnor den smutsiga idén att man med en sån klädsel som Måns har får kyssa flickor som Agnes. Bilderna är ju redan en del av kampanjen. Smart jobbat. Stackars Agnes!

Tomten kommer tidigt iår

2007-11-30T17:16:00.001+01:00

Idag fick jag en fin jacka från Wood Woods höst/vinterkollektion, som trots det för årstiden är helt fel val, den är tunn, men så sjukt snygg. Köpte den NWT från eBay för mindre än halva nypriset. Den kom idag med posten, signed for, ni vet hur lyxigt det känns. Men jag greps av panik när brevbäraren ringde på. Gick och öppnade, klädd i endast ett av mina sämsta par kalsonger, som inte har så jättebra gylfkonstruktion vilket gör att den kan öppna sig ibland. Allt gick dock bra, jag frågade var ska jag skriva under och han bara varsomhelst! Jag skrev under och den livrädde brevbäraren fick fortsätta med sin runda i psykområdet där jag bor. Sen var jag som Seinfeld om ni har sett det avsnittet då han köpt en ny mockajacka och går omkring med den i lägenheten med bara kalsonger på sig. Skön känsla. Älskar ny jacka. Den är lila och har en stor huva, och sjukt bra resår. Handlederna blir omhuldade så grymt bra. I midjan är resåren nästan (och jag trodde inte att jag nånsin skulle tycka det) för bra. Jag är vän av tight midja på jackor. Jackan heter Maximillian. Bara en sån sak.

Iförrgår fick jag oväntat tillskott på kontot. 3000 kronor. Man kan se det som ett arv. Mamma hade hittat pengar efter pappa och delade upp dem mellan syskonen. Enda kravet är att allt måste spenderas på tekniska, onödiga prylar. Ingenting får sparas långsiktigt. Nu funderar jag på att köpa min tredje iPod. Min första sjunger verkligen på sista refrängen, och nummer två är en shuffle på 512MB, vilket inte räcker. Jag tror att det nu blir en iPod video, 80 eller 160 gb. 160 gig är ju vansinnigt. Det kommer jag aldrig att behöva, men just därför. Farsan hade lätt köpt den värsta modellen och det är ju just den galningen som skall hyllas genom detta sjuka påfund från min vanligtvis så jordnära och rationella mor. Jag beställer ikväll tror jag. Kanske tar jag den "lilla", på 80 gigabyte, som kostar 2200 spänn och lägger resterande 800 på kul, onödig sidoutrustning till den.

Jultomten kommer tidigt, men efter den här urladdningen kommer han nog inte så mycket mer iår. Inte till mig i allafall. Så snäll har jag inte varit.

Vad önskar ni er?

Snoop Dogg - Sensual seduction

2007-11-30T01:25:00.000+01:00

Fantastisk video! Jag älskar hur han rockar Vocodern. Genial uppstädning av den egentliga titeln Sexual Eruption. Jag vet att han inte sjunger som Marvin Gaye eller ens i närheten av Andretretusen, men jag måste ändå hissa den här låten. Jag kan inte vara kritisk till Snoop. Det är helt enkelt omöjligt.

Snuskig(are) version:

Att jag orkar

2007-11-18T10:28:00.000+01:00

Jag tillbringar rätt så mycket tid på internet. Då jag inte impulsköper för stora eller för korta kläder på eBay, läser bloggar, stalkar folk på facebook eller tankar ned dåliga filmer glider jag mest runt på olika forum och tillrättavisar folk. Det bästa är dagstidningars kommentarsfunktion. I synnerhet lokaltidningarnas. Vilka rötägg det finns där! Jag vet inte hur jag orkar, men en del av inläggen är så urbota korkade och enfaldiga att jag måste ge mig in i diskussionen. Jag förväntar mig aldrig att övertyga oliktänkande, det har jag slutat med för länge sedan. Den typen av debatt och diskussion är helt onödig. Det är bara retorik. Människor är för envisa och jag är helt enkelt för lat. I verkliga livet, eller IRL som det heter, ger jag mig aldrig in i diskussioner, jag håller bara tyst om jag inte håller med. Kanske är det just därför jag orkar på internet, motståndet är inte mindre här, snarare tvärtom, men ack så mycket mer underhållande. Jag skrattar dagligen sedan jag börjat läsa kommentarerna på vk och vf. Ömsom skrattar jag, ömsom kokar jag.

Bort ifrån hela skiten

2007-11-18T09:52:00.000+01:00

Less nu. Det är min tredje helg på raken som jag jobbar. Jag ska även jobba de två kommande helgerna. Jag får aldrig vila upp mig känns det som. Bakom mig, i konferenslokalen pågår ett sjukt tråkigt möte som hörs ut genom den öppna dörren. Man brainstormar "hur syns vi idag, och hur ska vi synas bättre?". Svaren är milt sagt oinspirerade, för att inte säga rent dåliga. Min rygg värker och mitt knä är helt söndrigt efter fotbollen igår. Jag vill ligga i min säng. Jag borde ligga i min säng. Det här är inget liv, eller, det är ju ett slags liv, livet som konferensvärd.

I'll never get out of this world alive

2007-11-13T18:33:00.000+01:00

Bad till Jesus om en ganska så konstig grej i förrgår kväll. Exakt vad det var är oviktigt, men det funkade. Det jag bad om came true om man säger så. Jag är ny på det här konceptet med att be, men det verkar som att man kan be om vad som helst. Jag vet inte heller vem eller vad det är man ber till. Jag är inte övertygad om Jesus, men jag har märkt krafter. Det här känns konstigt att skriva om, men jag tror att det måste ut. Det finns krafter i universum. Jag tror att de har med kärlek att göra. Kärlek och hjälp.

Jag lyssnar mycket på Hank Williams just nu. Ingen av hans avkommor, utan the real deal. Ingen berör mig som Hank Sr. Så mycket smärta, så mycket vilsenhet men samtidigt humor och glädje. Jag skulle ha kommit bra överens med honom, det är jag säker på.

Little man

2007-11-09T18:42:00.001+01:00

Läskigt va? Mitt hår blev ju sämst. Värre än Pererik tillochmed. Jag antar att kameran lägger på en del dålighet på frisyren. Precis som den lägger på en sisådär 5-10 kilo. Jag är egentligen jättemager och jättesnygg i håret.

November has tied me to an old dead tree

2007-11-09T01:00:00.000+01:00

Gubbar har hållit mig från er sida länge. De har fjättrat mig med sina enfaldiga ord. Men snart är jag tillbaka, jag lovar. Skolan är tung, jag vill ha tillbaka ett jobb där man bara sitter och surfar på internet och dricker coke. Eller vill jag det?

Hemligt pris till den som vet vem gubben är. Kanske megastor check. Kanske inte.

Hockey utan hjälm - the way it was

2007-10-29T00:00:00.000+01:00

Som en dröm. Alltihopa. Allting är så vackert. Jag önskar nästan att jag levde där och då. Fast med internet förstås.

Big is beautiful

2007-10-28T17:23:00.000+01:00

Någon gång skulle jag vilja ha en sån där jättestor check, som man kan stå bakom och bli fotad med. Alla vill ju ha pengar, men en sån där stor! Det skulle verkligen vara festligt. Undrar hur det går till när man cashar den? Man får säkert en liten också, men det är ju det stora man vill åt.

Gimme a slice o' dat cold cold turkey

2007-10-17T17:52:00.000+02:00

Jobbigt just nu. Jag håller på att driva kaffedjävulen ur kroppen. Oförmögen till allt ligger jag i sängen och har ont i huvudet. Förmiddagen gick makalöst bra, men efter lunch blev kroppen väldigt arg att den förvägrades koffeinet. Jag lider inte av att dricka kaffe, absolut inte, men min relation till min mörke härskare är inte sund. Ingen frihet, en klar maktstruktur. Det är det jag vill bort ifrån. Så länge jag håller dosen på ungefär två koppar per dag är allt frid och fröjd, men vilket slags liv är det? Jag vill kunna hoppa över kaffe en dag utan att förvandlas till ett monster. Reta mig inte ikväll.

Just when I though I was out, they pulled me back in

2007-10-16T01:32:00.000+02:00

Skulle ju gå och lägga mig tidigt ikväll. Det lyckas ju aldrig. Jag har kört fast i Sopranosträsket. Igen. Nu kommer jag ihåg varför jag följde den serien så slaviskt för sex-sju år sedan. Det kan ju vara den bästa serien som någonsin producerats för TV. Jag har laddat ned allt och börjat från början. Ska knäcka hela alltet nu, kosta vad det kosta vill. Socialt liv, skola, mental hälsa, you name it. Det är värt det. Lätt. Terapeutisk allians, anyone?

Midnight lullaby

2007-10-13T01:10:00.000+02:00

Alltså, hur länge har ryktet florerat att Scarlett ska spela in en skiva med Tom Waits-covers egentligen? Blir det någonsin av? Jag börjar tveka. Ett år har jag väntat nu tror jag. Jag tycker att projektet har hur hög potential som helst, och då har jag aldrig ens hört henne sjunga, men jag gillar verkligen hennes röst. På Wikipedia står det att hon har spelat in i somras, och att utgivningsdatum ska ha varit planerat till 7 oktober 2007. Snart har det gått en vecka sedan det datumet och fortfarande, tystnad, ingen hype, ingenting. Borde man inte pusha stenhårt för en sådan här grej? Den enda förklaring jag kan komma på är att inspelningarna inte håller måttet, skivbolaget backar? Scarlett backar? Är allt bara ett konstigt påhitt, ett sjukt skämt? Jag vill ju höra det här. Fattar ingen?

Och ja, Neko Case, du borde spela in mer Tom! Det är inget fel i coverskivor! Din version av Christmas card from a hooker in Minneapolis är helt briljant. Briljant! Den tar låten hela vägen dit den hör hemma. Så smärtsamt. Den är som skriven för dig ju.

Internet är tråkigt på helgkvällar. Helt dött. Och löven förlorade borta mot Rögle ikväll. Det ser så förtvivlat dåligt ut där också så att man bara vill gråta. Men en del av mig ser nästan fram emot att stå på läktaren och genomlida ett nedflyttat Björklövens matcher i division 2 nästa år. Då kan man verkligen relatera till textraden:

When you walk through a storm,
Hold your head up high.
And don't be afraid of the dark,
At the end of a storm is a golden sky,
And the sweet silver song of a lark.

Den andra delen av min Björklövenhjärna vill bara blicka tillbaka. Glömma nutid och framtid helt. Då tänker jag gärna på den här galningen:

Typ min favoritbild på hela internet. Jag hittade den för jättelänge sedan och sparade den på datorn. Nu behöver vi den. Memories. Memories of skägg, gluggar där utslagna tänder en gång suttit och stenhårda skott från offensiva blå.

God natt.

Moa-update

2007-10-12T16:30:00.000+02:00

Ljuset!

2007-10-09T00:12:00.000+02:00

Det är becksvart ute, men i mitt huvud är det ljust nu. Tomt och samtidigt fullt av kallt, rent, vitt ljus. Examinationsuppgiften som hängt över mig sedan i onsdags är borta, allt det svarta är nedlagt i ett tio sidors worddokument, som times new roman. 12.000 tecken om inkludering, exkludering, genus, klass, etnicitet och välfärd. Förhoppningsvis någorlunda strukturerat och med vettiga kopplingar till kurslitteraturen. Inklämt i instutitionens standardiserade mall. Men i huvudet tomt. Vad gör man nu? Jag borde gå i säng, men är så uppspeedad av stress och hemtentaångest. Man borde känna 'äntligen!' men inget. Bara ljust och tomt. Skönt.

Liggblogg

2007-10-03T21:16:00.000+02:00

Hård dag. Först seminarie om integration och invandringspolitik. Sedan hemtenta, sedan höstpromenad på Röberget med Henrik och Moa, sedan middag hos dem. Därpå briljant dokumentär på Uppdrag Granskning om U-båtar och koll av resultatet Bofors IK - Björklöven på swehockey.se, matchen slutade 4-4. Tvättid inbokad imorgon. Klockan är tjufemövernie. Shall I call it a day?

Gucci by Gucci

2007-10-01T02:48:00.000+02:00

David Lynch (!) har skjutit Guccis nya parfymreklam. Nya doften Gucci by Gucci verkar spännande, och ganska så läskig också...

Gucci by Gucci

.

2007-10-01T01:49:00.000+02:00

Jag vet att det här är en gammal bild, men den tål att visas igen. Favorit i repris om man så vill. Jag kan inte sova, och kom och tänka på den här bilden. Den steg upp inuti mig där jag låg i sängen i mörkret på Västerslätt. Det är mörkt i Umeå nu. Vita blixtrar sliter då och då upp mörkret i snabba slag. Annars mörker, och bilder som stiger upp i huvuden.

Hur som helst, bilden, ögonblicket: Det är den första dagen av en lång vandring, en resa, en sjuk upplevelse. Jag är ensam på väg över en massiv bergskedja. Runt omkring mig ligger dimman tjock, tjock. Plötsligen hör jag en diffust kluckande klang som liksom pulserar, det låter så sjukt, men jag hör att den närmar sig, klangen. Så stiger de fram, en efter en, fram ut dimman. De är så lugna, så tysta, så vackra. De kommer mig till mötes och passerar mig helt kyligt. Det är fantastiskt, jag vill gråta och skratta på samma gång. Men jag är tyst.

Inatt kom jag på det. Det var Livet som kom mot mig där i dimman, steg upp, steg fram och passerade mig och försvann i samma dimma det kommit ur. Aldrig har jag haft det så nära. Livet, större än allt, större än Äcklet, större än Rädslan och större än allt Mörker på jorden. Livet, och jag var lite rädd! Men det var bara för att jag inte förstod det då. Först nu vet jag. Inatt.

Genialitet - Visuellt, auditivt och konceptuellt

2007-09-30T15:42:00.001+02:00

En apa med glasögon, who would have thunk it?
Mycket yta på senaste tiden. Jag kommer att bli personlig snart igen. Hoppas jag, jag har ju fortfarande en personlighet.

Helgens låt: Chamillionaire - The Ultimate Vacation

2007-09-29T13:03:00.001+02:00

Fantastisk låt som passar bra nu när man vill bort en stund. Chamillionaire väver hiphopdrömmar som jag inte hört, än mindre trott på, på mycket, mycket länge. Jag ryser. Ultimate victory! Check it.

The Ultimate vacation

You got to have a passport if you rollin wit me,
We can hit Jamaica, or we can chill in France.

På jobbet

2007-09-28T15:17:00.000+02:00

- Jadu Peter, det är inte lätt att vara människa.

- Vad sa du?

- Jo jag sa det är inte lätt att vara människa.

- Nej, det har du rätt i. Paus. Ibland är det lätt och ibland är det svårt.

Idag - Rött för Burma!

2007-09-28T13:06:00.001+02:00